Refuserad (?) artikel om elevers inflytande

Postad den 8 september, 2011 av michaelhorvath
Örebro Kommunfullmäktige utsåg mig i onsdags till 2:e vice ordförande i Skolnämnd sydost. Det ska bli intressant att ta sig an nämndarbetet ur ett oppositionsperspektiv. Med anledning av detta publicerar jag en skolpolitisk artikel jag skrev tillsammans med två partikollegor i våras. Vet inte om den kom in i tidningen, detta kan vara min enda refuserade debattartikel…
Skolinflytande nu!

Demokrati i skolan har aldrig varit viktigare än nu. Under den tesen samlar vi idag Miljöpartiets skolpolitiska förslag för kommunen de närmaste åren. Det gör vi för att skolan ska kunna vara en skyddande miljö, särskilt för ungdomar i utsatta miljöer. Men också för att den kommunala skolan ska kunna konkurrera med friskolorna på allvar.

Vad baserar vi då denna slutsats på? Till att börja med är Örebro en segregerad stad. Skillnaderna i inkomst och utbildning mellan bostadsområden är tydlig. En ny avhandling av Anders Trumberg visar dessutom att det fria skolvalet haft konsekvensen att barn från demografiskt lika familjer hamnar på samma skolor. Friskolorna som etablerat sig brett i kommunen riskerar att öka segregationen, om de drar till sig barn och ungdomar från socialt och
ekonomiskt likartade familjer. Vi ser detta som en utmaning om ökad kvalitet i den kommunala skolan.

Perrongen är en skolverksamhet för barn och ungdomar som är nyanlända till Sverige och Örebro. Skolor som har övervägande svenskfödda elever uppmanas att ta emot dessa elever och får visa upp en introduktionsundervisning med god kvalitet. Eleverna körs med taxi till skolorna och lär sig snabbt svenska. Detta är en viktig verksamhet, som inte kan skapa integration på egen hand – det krävs också en generellt god kvalitet i skolan.

Nyligen presenterade forskargruppen YeS, vid Örebro universitet, en intressant studie för politiker och tjänstemän i kommunen. Med data från skolorna i Örebro redovisade de en oväntad slutsats. Eleverna i utsatta områden som exempelvis Vivalla tenderar att längta efter skolan på söndagar. De upplever i högre grad att de spontant kan uttrycka sin åsikt i klassrummet, än elever i privilegierade områden som Adolfsberg. De är nöjdare med skolan och upplever bättre
relationer med sina lärare. Summan är att skolan i ett utsatt område är en viktig skyddande miljö.

Hur kan detta förklaras? Forskarnas egen förklaring är en kontrasteffekt. Till skillnad från livet i bostadsområdet i övrigt, så erbjuder skolan bättre möjligheter att uttrycka sig och påverka. En betydande del av elevernas upplevelser – att skolan är något att längta efter, och att man får uttrycka sig, förklaras av uppfattningen om demokrati i skolan. De skolor som har lärare som lyssnar på eleverna, och där eleverna känner sig lyssnade på, vågar också tala fritt, och trivs bättre i skolan. Alla skillnader mellan skolor i privilegierade och utsatta bostadsområden kan förklaras av graden av demokrati ur elevernas perspektiv.

Det här leder oss in på Miljöpartiets skolpolitik för de närmaste åren. Vi vill sätta eleverna i centrum, och utveckla demokratin i skolan. I linje med skollagen (2010:800) menar vi att skolväsendet vilar på en demokratisk grund, och att skolan har ett tydligt demokratiuppdrag.

För att stärka förutsättningarna för att nå detta uppdrag i Örebro kommun vill vi under kommande mandatperiod satsa på bland annat:

- Stärkta brukarstyrelser med möjlighet till elev- och föräldramajoritet, vilket ger en garanti för att brukarna kommer att kunna påverka sin skola.
- Skolombud som tillvaratar elevernas rättigheter, vilket ger stöd för eleverna i relation till skolan.
- Utvecklade skolbibliotek med utbildad bibliotekspersonal, vilket ger större möjligheter att utveckla egna färdigheter i informationssökning.
- Ökade medel till Kulturskolan för sitt uppdrag i skolan, kultur för lust och lärande.
- En ny satsning på den pedagogiska lunchen, vilken ökar lärarnas närvaro i skolmatsalen.

De nya aktörerna på skolområdet ställer krav på att utveckla den kommunala skolan, och även våga prova nya grepp, för att den ska fortsätta vara attraktiv. En demokratiskt styrd skola, där kompetenta lärare visar respekt för eleverna, är vår inriktning.

Michael Horvath (mp)
Niclas Persson (mp)
Lotta Sörman (mp)

Det här inlägget postades under , . Kommentera

Ett litet inlägg om kreationismen

Postad den 12 augusti, 2011 av michaelhorvath

 

Vilka är släkt? Människor Schimpanser Gud
Bostadsort Jorden Jorden Himmelen
Kost Allätare Allätare ?
Sexliv Polygama Polygama ”Du skall inga andra Gudar hava”
Språk Symbolspråk Signalspråk Symbolspråk
Kropp Kolbaserad Kolbaserad Flerdimensionell
Makt Ej allsmäktiga Ej allsmäktiga Allsmäktig

 

Det här inlägget postades under , . Kommentera

Hiroshimadagen

Postad den 7 augusti, 2011 av michaelhorvath
Igår höll jag tal på Hiroshimadagen. Ett arrangemang sedan 17 år tillbaka vid slottsbron, på årsdagen av detoneringen av ”Little Boy”. Fredsföreningar samlades och satte ut ljuslyktor i båtar som drev med strömmen på svartån. Talet var det svåraste jag hållit på länge, källorna jag förberedde talet med innehöll så dyster läsning. Publicerar talet här på begäran.
Si monumentum requires cirkumspice. Vill ni se ett monument, se omkring er. Så ville Aldous Huxley skriva på monumentet över Hiroshima, som låg ödelagt av mänsklighetens värsta vapen. Det väcker konstnärens ödmjukhet, att skapa monument över något som i sig är ett monument. Likväl väcker det vår ödmjukhet att idag ta avstånd från det som i sig skapar avstånd, avskräcka från det som i sig är avskräckande. Vi har i år ett färskt exempel på vilka skador atomkraft kan orsaka. Rapporterna från Fukushima under mars och april tydde på en av de största miljökatastroferna i modern tid. Så fort de värsta konsekvenserna hunnit beräknas, hände något ännu värre. När bra kalkyler fanns på konsekvenserna av en reaktors sammanbrott, hotades redan tre nya i närheten. När tidsåtgången för att evakuera en befolkning lika stor som Örebros gick att uppskatta, fanns redan höga strålningsnivåer uppmätta på människors kroppar. På ett hotell i Fukushima har demonstranter samlats under parollen: “Människor och atomkraft kan inte samexistera”.
Kärnkraften genererar idag en stor del av den energi som får våra maskiner att fungera, elen kan användas till att bygga upp, och sätta ett samhälle i rörelse. Samma energi kan dock skapas av förnyelsebara energikällor. Ett samhälle utan kärnkraft, är också ett samhälle utan kärnvapen. Den yttersta konsekvensen av kärnkraften, är möjligheten att skapa något destruktivt, som inte kan användas till annat än förstörelse.

På Sveriges regerings hemsida kan man läsa följande krass beskrivning av atombombens verkan: Först kommer en värmevåg, följt av en tryckvåg och sist en radioaktiv våg som förorenar ett stort område under tusentals år. Utsläpp kan också gå upp i stratosfären, och spridas globalt. Alltså är varje provsprängning en risk för nedsmutsning av den globala miljö vi alla delar.

När den första atombomben, Little boy, fälldes över Hiroshima dog omedelbart 100 000 människor. För de som överlevde ett tag till var ljusskenet, och det som sedan utspelade sig runt omkring dem, en obegriplig skräck. Obegriplig, för de hade aldrig hört talas om vad det här vapnet kunde göra. När de såg män i svartvitrandiga tröjor bli brända “i skivor”, som John Hersey beskriver det, hade de ingen aning om hur det gått till. När de försökte hjälpa någon upp, genom att gripa tag i handen, men bara fick med sig skinnet i hanskliknande bitar, förstod de inte varför. Det finns inget sätt att förutsäga konsekvenserna av det man inte vet existerar.

En av de anställda vid manhattanprojektet, forskare och ingengörer som färdigställt atombombstekniken, sa i en intervju: “Den kvällen hade vi en hastigt arrangerad champanjemiddag… trygghetens avslappning, stolthet i vår del i att avsluta kriget, till och med stolthet över vårt vapens effektivitet. Samma ögonblick levde bombens offer genom obeskrivlig skräck. Vi insåg inte. Jag undrar om vi gör det än idag.” När chefsingengör Oppenheimer såg bombens verkan ska han dock ha tänkt på en gammal profetia: “It is as if the light of a thousand suns have burst into the sky, I am become death the shatterer of worlds”.

Efter Hiroshima och Nagasaki byggdes fler, större, och mer effektiva bomber. John F Kennedy sammanfattade i ett tal hur tiden efter den nya kärnvapenfreden tedde sig:

“Nu kallar trumpeten på oss igen, inte som en signal att bära vapen, trots att vi behöver vapen, inte som en signal för att strida, trots att vi är bestridda, utan som en signal att bära bördan av en lång skymningsstrid”.

Hettan från bomberna ledde inte till fred. De ledde till ett skymningstillstånd, ett kallt krig, lika kostsamt, destruktivt, och långt, som ett fullskaligt krig varit innan atombombsåldern. Kalla kriget anses sedan länge vara slut. Men än idag finns över 20 000 kärnvapen i världen. I kontrast till tiden för terrorbalans mellan USA och Sovjet, efter SALT-förhandlingarna och ett antal nedrustningar, kan vi nu förstöra jorden och varandra, men inte lika många gånger om. Är inte detta också en kall skymning?

Dagens kärnvapen är inte bara en rest från kalla kriget att ställas ut på museum som de avskräckande exempel de är tänkta att vara. Över 5000 av vapnen är klara för detonering, placerade på stridsspetsar eller andra bärare för att snabbt kunna användas. Kan man ens tala om fred, så länge någon ständigt har ett finger nära avtryckaren? Är inte detta också en kall skymning?

Det sägs ibland att kärnvapnen finns för att garantera fred. Det argumentet är för det första direkt felaktigt. Ingen garanti finns för fred, det enda som kan garanteras är de maximala konsekvenserna av krig. Många konflikter har startat sedan kärnvapnens tidsålder. För det andra avslöjar argumentet en mycket cynisk definition av fred. Är avsaknad av aggressioner i rädslans passivitet verkligen fred? Jag vill se fred som ett dynamiskt tillstånd av utbyte mellan människor och kulturer, utan rädsla för de värsta konsekvenserna om någonting går fel. Endast en vapenfri värld kan garantera den freden.

När vi sätter våra båtar i vattnet är det en ödmjuk ceremoni mot bakgrund av en fruktansvärd historia. Låt den aldrig upprepas. Vi skapar under en kort stund ett monument över den värld vi vill leva i, en värld i fred. Vill ni se monumentet, se omkring er nu.

Det här inlägget postades under , . Kommentera

Jag kommer att vara din spegel

Postad den 29 juli, 2011 av michaelhorvath

Kom just hem från London och I’ll be your mirror. Konceptet för festivalen var lysande. Arrangören ATP började med att boka ett band – sedan lät de det bandet boka alla andra band. Det först bokade bandet kallas curators, eftersom de väljer vad som ska visas upp. På så vis blir festivalen inte ett konstverk – utan en samling konstverk, en utställning av konserter.

Med Portishead som curators fungerade konceptet bra. De har ju länge mixat rock, hip- och trip-hop, jazz, och har breda känningar i musiklivet. De gick såklart runt och tittade på banden de bokat, och byggde nya samarbeten över genregränserna, om det nu finns några sådana gränser nu för tiden.

Helen Money bygger domedagsloopar på en cello,

DOOM, domedagen själv, rappar för en publik som står och läser böcker (i väntan på PJ Harvey).

Pj Harvey sjunger bittra toner om hemlandet.

Beth Gibbons sjunger att ingen älskar henne, (sedan springer hon runt och kramar publiken som förklarar hur mycket de älskar henne).

Portishead, andra spelningen jag såg med dem, då på lite längre avstånd för att jämföra ljudet.

Den politiska journalisten Anika, något scenovan, liknar passande nog Nico på rösten.

Alan More läser en dikt om Harry Smith, som animerade filmen som syns i bakgrunden. Dikten är accompanjerad av Stephen O’ Malley på gitarr. För att få full effekt på det här uppträdandet bör man intala sig själv: Det. Är. Alan. More. Som. Står. Där. Jag tror inte riktigt att jag lyckades.

Sammanfattningsvis en av sommarens höjdpunkter.

Det här inlägget postades under , , . Kommentera

Majoritetens tidsmaskin

Postad den 23 juni, 2011 av michaelhorvath

Idag fick jag ett brev. Extra kunggörelse angående kommunfullmäktige 22 juni, med kompletterande handlingar. Det är den grå majoritetens reviderade budget. 25 timmar efter att mötet börjat.

Vi återremitterade budgeten på sammanträdet igår, de flesta hade då fått den dagen innan men inte hunnit läsa ordentligt. Majoriteten kritiserade oss för att hindra deras viktiga satsningar. Förväntningarna på mig som fritidspolitiker är alltså: 1) Hitta ett maskhål i rymden och åka tillbaka i tiden, 2) Läsa majoritetens budget, 3) Bifalla den eller lägga ett eget förslag.

Min fråga till den grå majoriteten är därför:

Var är tidsmaskinen, och kan jag låna den?

Det här inlägget postades under , . Kommentera

Min första motion

Postad den 22 juni, 2011 av michaelhorvath
Idag var sista dagen för mig i kommunfullmäktiges presidium i Örebro, och tillika första dagen i opposition. Eftersom jag suttit i majoritet tidigare har jag inte haft anledning att använda motionsrätten. Men nu börjar jag motionera i KF, och den första lämnade jag in idag. Idén till den kommer från organisationen Läkare för fred. De vill att så många kommuner som möjligt ska ta ställning mot kärnvapen. Det kan dröja innan den nya majoriteten lyfter upp frågan till beslut, men redan nu kan ni läsa den här:
Anslut Örebro kommun till Mayors for Peace
I världen fanns vid 2011 års ingång enligt SIPRI:S (Stockholm International Peace Research Institute) årsbok över 20 000 kärnvapen, varav över 5 000 är lokaliserade på missiler eller på annat sätt i beredskapsläge. Om någon av dem skulle detoneras innebär det risker för invånarna i Örebro kommun. Även en detonering långt utanför Sveriges gränser kan innebära att kommunens invånare behöver skydd mot radioaktivt nedfall. Ett sådant skydd kan innebära förebyggande arbete och information.
Staden Hiroshimas borgmästare startade Mayors for Peace för att motverka kärnvapenspridning och förhindra kärnvapenkrig. Fler borgmästare eller motsvarande representanter för städer och kommuner har sedan anslutit sina städer. Mayors for Peace är idag ett nätverk av borgmästare i drygt 4 700 städer och kommuner i 150 länder. Att ingå i nätverket innebär inga kostnader eller åtaganden. Kommunen tar enbart ställning för nätverkets målsättning att alla kärnvapen ska vara tagna ur funktion till år 2020. I Sverige har 20 kommuner hittills anslutit sig när denna motion skrivs. Genom ett beslut i kommunfullmäktige blir det tydligt att kommunen står bakom anslutningen, som i praktiken kan genomföras av kommunfullmäktiges eller kommunstyrelsens ordförande.
Därför yrkar jag:
- Att Örebro kommun ska ansluta sig till Mayors for Peace.
Michael Horvath
Miljöpartiet de gröna

Det här inlägget postades under , . Kommentera

Vågar man lita på Schengen-avtalet?

Postad den 20 juni, 2011 av michaelhorvath

Kära läsare, jag ska åka till Spanien nästa måndag. Mitt pass går ut påföljande onsdag, och för inresa till Spanien med pass krävs att det är giltigt minst sex månader efter inresan. Mitt nya ordinarie pass anländer enligt polisen samma måndag som jag åker (kanske t.om. tidigare), men de kan inte ändra uthämtningsställe så att jag kan hämta ut det på vägen. Enligt polisen är dock mitt nationella id-kort giltigt inom EES, inklusive Spanien. Frågan är nu om flygbolaget och de spanska gränsvakterna litar på den handskrivna lapp (svart text på vitt papper) jag fick av svenska polisen, eller om de rentav har en upparbetad rutin för att kontrollera id-kort.

Alternativet till att lita på Schengen-avtalet är i detta fall att åka till Karlstad (tar en heldag, med kostnader på totalt 1380 kr exklusive inkomstbortfall) och skaffa ett provisoriskt pass, giltigt bara för denna resa. Hur skulle DU ha gjort?

Det här inlägget postades under , , , . Kommentera

Open Art

Postad den 18 juni, 2011 av michaelhorvath

Open Art är en gallerivandring, fast utanför galleriet. Det började år 2006, när jag och Behcet Barsom spånade kring de olika verksamheterna inom Kultur-och medborgarnämnden, eftersom vi skulle presidera där. Behcet hade en tanke om att synliggöra konsten, som han kallade det. Med det ganska övergripande uppdraget promenerade han sen ner till Örebro konsthall och Mats Nilsson – som senare återvände till nämnden med Open Art. Så långt var jag väldigt nöjd. Politisk målstyrning när den är som bäst – vi säger: ”Flytta ut konsten där den överraskar”, och tjänstemännen tar fram ett bra projekt. När vi sedan sa: ”Gör det igen”, och sedan inför valåret 2010: ”Igen”, så snuddade det kanske lite vid detaljstyrning.

Nu har jag sett årets mycket trevliga upplaga – Open Art 2011, och valt några guldkorn (klicka på bilderna om du vill se dem större):

David Lozano – Cosmopolitism

Göran Hägg – DC3

Söker konstnärens namn.

Söker konstnärens namn.

Fefe Talavera – Yo soy la noche (detalj)

Hironari Kubota – Requiem

Mark Jenkins – Paint your city (detalj)

Alice Musiol – Bed II

Gunnar Carl Nilsson – Gräv där du står

Florentijn Hofman – Big Yellow Rabbit (under produktion)

Sammanfattningsvis finns det mycket att se – och raljera om – i Örebro just nu. Kom och hälsa på!

Två konstverk jag minns från tidigare Open Art är:

1) Conny Bloms ”Morotsbomber”: http://na.se/nyheter/orebro/1.525589-bortplockade-morotsbomben-blev-nyhet-over-hela-varlden som Sverigedemokraterna kritiserade. De menade att sådan konst inte ökar turismen och/eller stärker kulturarvet. Löjligt, tycker jag. Konstverket var ju det mest uppmärksammade någonsin på Open Art. Att Reuters gjorde en nyhet av Örebropolisens överkänsliga agerande var också roligt. Framför allt är det ganska förmätet av politiker att diskutera enskilda verk. Det är väl motsatsen till den målstyrning som satte Open Art i verket.

2) Fredrik Wretmans självporträtt ”Goatrans” som placerades under en slottsbro. Vissa var arga på kommunen för att man inte skulle behandla en Buddha på det sättet. Men det var ju ingen Buddha, brukade jag svara. När statyn så småningom flyttades var det på grund av, hör och häpna, uttrar: http://na.se/stadsliv/1.931264-buddha-skrammer-utter

Att den nya gråa koalitionen (S, Kd, C) säger sig ha kulturen som ett prioriterat område är intressant. Men när man tittar på innehållet blir det nästan skrattretande. Open Art och ”O helga natt” ska, citat, fortsätta. Jaha. Det är ju jättekul att de vill fortsätta med i alla fall två av de projekt som redan finns upparbetade. Men att det skulle göra hela kulturområdet prioriterat är väl ett ännu oprövat påstående.

Det här inlägget postades under , , , . Kommentera

En njure för en ipad, ett hjärta för ett sommarhus

Postad den 8 juni, 2011 av michaelhorvath

”Gymnastikskor har gett människan möjlighet att gå, lågprisflyg har gett henne vingar och doftljus har gett henne möjlighet att kunna se och känna”. – Eric Ericsson

Jag har alltid haft roligt åt/med Eric Ericsson. När jag läste ”Brev till samhället” skrattade jag tills jag grät åt idén att skicka upp möss i små fjärrstyrda flygplan med miniatyrglasögon. Men av ”Så fungerar samhället” blev jag imponerad på riktigt. Klarsynt, starkt satiriskt, och samtidigt skrämmande realistiskt.

Boken beskriver, på en nivå som gör den lämplig som lärobok i nionde klass, hur samhället går runt på konsumtion. Allt i samhället är konsumtion. Allt som inte är konsumtion är ”utanförskap”. Som ett exempel kan nämnas fri telefoni. Idag är det inte längre en klassfråga att få telefonera, säger boken glatt. Alla får vara med. När man ringer lyssnar en instans av vilka produkter man nämner i sina telefonsamtal. Det sparas i en databas, som sedan kan användas för att rikta information, så att medborgaren får reda på mer om just de produkter som intresserar mest. Det hela finansieras med reklam. Boken är full av mer drastiska, naiva cirkelresonemang.

En talande bild i boken är den på en familj som sitter framför teven och slötittar på 9/11-incidenten. Eftersom de inte konsumerar, utan bara tittar och vilar, så utgör de enligt boken ett större hot mot samhället än terrorister.

Nu har Ericsson börjat adapteras för scenen. Unga Dramaten i Stockholm har satt upp hans brev som pjäs. En grupp som kallar sig Verklighetens salonger satte upp ”Så fungerar samhället”, som en konsumentkampanj, ironiskt nog på köpcentrumet Krämaren i Örebro. Resultatet blev en spexig, rolig gudstjänst ungefär. För konsumtionsguden Mammon. Av konsumtionistorganisationen KSPLPT (konsumtionister är som konsumenter, fast mer övertygade och därför viktigare för samhället).

KSPLPT hade installerat en pedagogisk organbank, där man kan pantsätta sina organ:

En njure för en I-pad II?

Idén är hämtad ur Ericssons bok, som glatt förklarar: ”Med en njure som säkerhet kan låntagaren köpa både bil, stereo, och flatscreen-TV. Personen kan till och med låna tillräckligt för att köpa en villa eller motorbåt genom att ha hjärtat som säkerhet… Lån till ett sommarhus är inte längre en klassfråga utan endast ett SMS från att bli verklighet.” Men vad händer om man inte kan betala tillbaka lånet? Ja, då sätter man bara in ytterligare ett organ som säkerhet på amorteringen. Detta kan pågå tills alla viktiga organ är pantsatta, och kan man fortfarande inte betala, ja då kvitteras skulden i samband med en transplantation, och låntagaren slipper besväras mer.

Nu är det ju så med verklighet och fiktion, att de inte är helt frikopplade från varandra. Följande artikel i DN Ekonomi berättar att en pojke i Kina sålt sin njure för att köpa en i-pad (ingen amortering där):

http://www.dn.se/ekonomi/pojke-salde-njure-for-att-kopa-ipad

Det mest cyniska i sammanhanget är att detta gett massor av gratis reklam till Apple. Allt går i ett kretslopp och snart är allt konsumtion, det tillstånd i samhället som konsumtionisterna kallar ISXAS. Samhällets grundpelare smälter samman i konsumtionismen.

Jag misstänker att fler av Erikssons idéer kommer att dyka upp i alltmer omaskerad form. Lite som när Arthur C Clark fick se sina idéer om satelliter förverkligas ur sci-fi-novellerna han skrev. God fiktion förebådar krass verklighet.

Det här inlägget postades under , , . Kommentera

Din åsikt är värdefull

Postad den 7 juni, 2011 av michaelhorvath

Hittills har det inte gått att kommentera inläggen i denna blogg. Det är på grund av teknisk okunnighet från min sida, men nu ska det förhoppningsvis fungera. Så kommentera denna länk om du har något att säga om föregående tre inlägg.

Det här inlägget postades under . Kommentera

Nästa
RSS Prenumerera